Nevishögs smedja

Smestuan är sammanbyggd med smedjan. 1994 renoverades stugan till moderna samlingslokaler. Smestuan kan hyras till familjesammankomster och till föreningar. Där finns bord och stolar, ett mindre kök, ett mindre ”mingelrum” och en toalett. Samt ett större rum med sittplatser vid bord för 40 personer. Köket är utrustat med tallrikar (flata, djupa och assietter), glas (vinglas och dricksglas) och bestick för 40 personer.

På ovanvåningen finns ett avlångt rum som sträcker sig över hela våningsplanet. Där finns soffa och ett antal mindre bordsgrupper.

Kostnaden för att hyra Smestuan är 1800 SEK per dag. Bristfällig städning och skadegörelse debiteras. Anmälningsavgift på 500 SEK ska betalas in tre dagar efter bokning, återbetalas ej. Full betalning, 1800 SEK ska vara inbetalt senast 14 dagar innan uthyrningsdatum. Om avbokning sker senast 14 dagar före uthyrningstillfället, återbetalas 1300 SEK.
21 år är lägsta ålder för att hyra lokalen.

Om du önskar hyra lokalen kontakta:
Ann-Charlotte Andersson
E-post: folkdanslotta@gmail.com
Telefon: 0763 530343

Läge och omgivning
Nevishögs Smedja i Nevishögs by och socken hade långt in på 1900-talet fastighetsbeteckningen ”Gatuhus nr 15”. Som närmaste nabo, i väster, har den Nevishögs gamla fattifhus, som senare blev skola, godtemplarhus och numera, privatbostad. Den, såväl som närmsta nämnda hus, ligger vid den gamla bygatan. Bygatan , med sträckning väster-öster, har på sin södra sida kyrkogården och dess gamla (?) stenmur sträcker sig längs gatan förbi husen. På östra sidan i sträckning nord-syd löper Torrebergavägen , som förr var den gmla huvudvägen LundTrelleborg. Bygatans västra ände mynnade förr mot vägen mot Vinninge. Som sig bör var alltså smedjan strategiskt placerad i ett trafikerat centrum i kyrkbyn vid kyrkan – ”dit alla måste”.

SMEDJANS HISTORIA

Själva Smedjan ligger i hörnet Torrebergavägen-Bygatan medan bostaden ligger vid Bygatan närmast fattighuset/skolan mm. En ekonomibyggnad av senare datum (1922-23) ligger fristående norr om smedjan vid Torrebergavägen och i denna rymmes skostall, loge och kostall. Kostallet har under kyrkans innehav ändrats till personalrum och skostallet var kyrkogårdsförvaltningens verkstad och maskinförråd. Dessa verksamheter bedrivs numera i motsvarande lokaler i gården vid Vinningevägen.

Norr om ekonomibyggnaden ”Skostallet”, ligger längs Torrebergavägen ett antal mindre hus, vilka förr ingick i ”Gatuhus nr 15”

Byggnadsår
Den nuvarande Smedjelokalen byggdes, som årtalet på den vackra gamla vindflöjeln anger år 1836. Flöjelns inskription lyder ”AML 1836” och signaturen står för smeden Anders Möller.

Smedjan och bostaden är numera sammanbyggda men var förr skilda åt genom en smal gång. Smedjans form och inredning är i övrigt ursprunglig.
Möjligen har det genom tidernas lopp tillkommit fler och större fönster. Genom sitt stampade jordgolv och avsaknaden av mer omfattande elektrifiering torde denna del av fastigheten utgöra en av Skånes äldsta och bäst bevarade smedjor.

Smederna i Nevishög
Det fanns smeder i Nevishög redan på 1700-talet. Dessa, som troligen var gårdssmeder under Torreberga, bodde inte på den nuvarande platsen. Här på Nevishög nummer 15 är det tre olika namn som vi finner i källorna.

Henrik Hagström 1787-1836. Sockensmed i Nevishög 1824-1836
Anders Möller 1805-1855. Verksam här 1836-1855
Anna Berlin-Möller 1805-1870. Änka efter AML drev verkstaden, bortarrenderar, vidare tills hon dog 1870.
Elisabet Möller 1850-1901. Dotter till ovannämnda drev verkstaden, också bortarrenderad, i tio år 1870-1880.
Johannes Sjöberg 1836-1917. Han arrenderade först men köpte sedan fastigheten år 1880.
Johan Sjöberg 1870-1944. Ägare 1917-1944.
August Sjöberg 1886-1965. Ägare 1944-1965.

Efter smederna
Sedan August Sjöberg avlidit inköptes fastigheten 1965 av Staffanstorps Hembygdsförening. Med lån från kommunen. Som sålde av ekonomiska skäl till Staffanstorps Kyrkliga Samfällighet år 1967. Så återköptes fastigheten 1992 av Hembygdsföreningen. Hembygdsföreningen har nu närmast på programmet att, så varsamt som möjligt, förvandla bostadens interiör till en modern föreningslokal. För närvarande pågår ett ALU projekt med detta syfte. 1994 torde detta kunna färdigställas. Exteriellt skall ingen ändring ske.

Holmström i Värby
1814 – Pål Nilsson/Ingar Olsdotters (systern) son Nils. Susc. Är smeden Holmströms hustru Hanna Olsdotter från Värby.
1816 och 1821- Sistnämnda pars son Ola respektive dotter Carna. Susc. är i båda dessa fall Smeden Möllers hustru Elna(moster till barnen) från Stanstorp. Bland faddrarna Smedgessällen Rasmus Holmström från Värby och Smeden Möllers son Anders från Stanstorp.

Mölleberga Kyrkobok upptar 1805: ”Smeden Anders Möllers och hustrun Gertrud Andersdotters son Anders föddes 17 juli, döptes (påföljande) söndagen. Susc. Var Bengta Bror Olsson (Faster till den nyfödde). Testes(faddrar) var Ola Persson i St. Mölleberga(farfar), Lasse Bengtsson och Jöns Persson i Önsvala samt Ingar Olsdotter i St. Mölleberga(faster)

Bouppteckning nr 12 i Bara Häradsrätt September 1855 efter A.M visar att han efterlämnar änkan Anna Berlin-Möller och dottern Liis(Elisabeth), 5 år gammal. Barnets rätt bevakades av ”Faderbroderen Truls Andersson i Stanstorp”
Fastigheten bestod enligt bouppteckningen av Boningshus värderat till 233,16 Rdl , ”en liten länga inved till torfhus”samt Smedjelängan ”Tolf alnar lång, 12 alnar bred” och värderad till 133,16 Rdl. Smedjeverktyg: Blåsbälgar, Ambolt, Skruvstycken mm värderades till 251 Rdl. ”Kreatur: 2 Swin, 12 ….” Diverse varor.

A.M:s fader, smeden med samma namn, föddes i St Mölleberga nr 9:24 jan 1774 och dog 1856- ett år efter A.M. den yngre. Bouppteckningen nr 13 av år 1856 kastar ytterligare ljus över släktens ursprung och spridningen vid denna tidpunkt. Lund, Stanstorp, Nevitshög, Grevie har då ättlingar till A.M den äldre.

Sjöbergs
1865 kom alltså smeden Johannes Sjöberg till Nevishögs Smedja. Han Han arranderade den i 15 år-först av änkan Anna B-M och sedan av Elisabeth M. 1880 köpte han den så av sistnämnda. Förmodligen hade han kunnat spara ihop till köpesumman under de femton åren och nu var det dags att bli ägare.
Han var en duglig smed med bland annat plogtillverkning på programmet fram till 1895, då importerade amerikanska plogar den verksamheten olönsam. Den finns cykel, som är en av Hembygdsföreningens klenoder, är med all sannolikhet ett verk av J.S hand. Man kan inte nog beundra det utsökta och konstnärliga arbetet han i denna cykel lämnat efter sig.

Vid 1800-talets sista år förekom det att J.M hyrde ut sin verkstad till kringresande gesäller, som mot en summa pengar fick del i verkstad och verktyg. J.M var då i 60-65 års åldern och detta var kanske ett bra sätt att få avlastning för en gammal sliten och värkande smedarm. Men han hade också fortfarande anställda smedgesäller intill dess sonen Johan blev gammal nog att hjälpa till som lärling och gesäll.

Redan 1865 köpte J.S jord av Nevishög nr 6- inte mindre än sex tunnland. När Johannes hälsa blev sämre in på 1900-talet och när sonen Johan ensam fick sköta smedjan, såldes marken. Johan S. lärde hos sin far och förkovrade sig vidare genom hovslagarkurs på Alnarps Hovslagarskola. 1917 då Johannes avled, övertogs rörelsen och fastigheten av de tre syskonen Johan, Anna och August. Johan ansågs även han som en mycket skicklig smed och välkunnig hovslagare. Rörelsen blomstrade fram till 1910-talet och särskilt hans rykte som hovslagare gav honom kunder långt utanför det egna ”reviret”. Många av traktens smedjor las ner och detta bidrog till att Nevishögssmedjan fortsatte att vara lönsam för syskontrion.

I och med Johans bortgång 1944 och då brodern August blev ensam kvar började också rörelsens kräftgång. August hade ingen formell utbildning och hans anseende som smed var inte den som brodern och fadern åtnjutit. Men verksamheten fotsatte för den närmsta kundkretsen tills Augusts krafter avtog i slutet på 1950-talet. 1965 slöt även August sina ögon för alltid-en smedsläkts epok men också en Smedjas var all.

Bröderna Sjöberg beskrivs av gamla kunder som ett excentriskt par och tydligen var dom mycket konservativa. Tack vara detta- skulle jag tro – kan vi idag fröjda oss åt den gamla fina smedjan i Nevishög.